Behövs Kanotseglarna? Som klubb, menar jag. Att segla är nödvändigt! Verkar frågan provokativ? Ja, det var meningen.

Så här är det. Några dagar före årsmötet har delar av styrelsen och två medlemmar anmält att de kommer. Kanske vet inte alla om att vi har möte? Tja, efter personlig kallelse via mail och några blänkare på hemsidan sedan en månad eller så är det svårt att förstå. Våra möten kommer ju inte direkt som en överraskning. Det har varit svalt med intresset för våra möten länge. Det har fått mig att fundera. Och det här är mina allra högst personliga funderingar. Klubblivet har inte samma drive längre. Jag tror att det mest beror på att medlemmarna inte kommer på möten eller seglingar längre. Gör vi fel saker?

Kanske är det tid att övergå från verkliga möten till virtuella dito? Så slipper man lägga tid på fler möten. Och sommarens seglingar kör ju de flesta  - av dem som faktiskt lägger i kanoten - solo. Kappseglandet bara minskar och det gäller i alla klasser utom i barn och ungdomssegling typ Optimist, 470 och Laser.

Eller är det så här? Hemsidan har massor av besökare även mitt i vintern. Det kanske räcker för många att hålla kontakten genom att surfa in på Kanotseglarna.se då och då? Se om nåt har hänt... Jag undrar bara om om man behöver en klubb för att fixa det?

Alla föreningar har ups and downs. Men jag tycker att intresset för segling i klubbform minskar dramatiskt. I hela Sverige. Det kan vara ett ordentligt generationsskifte - ungdomar idag söker sig inte till samma fritidsintressen som förr. Men även om vi ser till verksamheten i vår klubb - med genomgående äldre seglare - så har det minskat. Vi kan inte skylla på ungdomarna för de har aldrig varit med. Våra seglare kommer främst från annan segling i vuxen ålder. Vi är ett litet, försvinnande litet, gäng seglare som ihärdar med att köra eskader, raid och gemensamma kortseglingar tillsammans.

Själv tycker jag att det bara blir roligare och roligare att segla. Och allra bäst är det tillsammans ett gäng som sticker ut samtidigt. Sommaren eskader ut till Skarv var oförglömlig. Det kommer fortsätta så i många år hoppas jag - frågan är bara om vi behöver en klubb till det? Jag vet vilka jag ska ringa redan.

Kanske är det dags att lägga om kursen helt i klubben? Så här: Fortsätta jobbet med hemsidan som en gemensam plattform. Sälja prenumerationer istället för medlemsskap. Sänka avgiften till 50:- Annonsera ut eskadrar och raider mm. Om någon vill ordna en träff så går det bra att låna anslagstavlan (Forum). Fritt fram för egna initiativ.

Ett sånt upplägg innebär att vi släpper en massa administrativt jobb som tar tid och kraft. Kappseglingsverksamheten upphör då helt – men i praktiken har det inte kappseglats i någon större omfattning på flera år. Och det gäller hela kanotseglarsverige!

Kanske tycker några att det var på tiden att Kanotseglarna kastar in handsken? Säkert. Vi har ju haft ett rykte om oss att skaka om hela kanotseglingen. Klubben blev rekordstor på bara några år. Ambitionen var hög - vi ville sätta kanotseglingen i högsäte och få fart på både tävling och långfärd. Och det hände verkligen grejer. Från 2003 och framåt hade vi verkligen bra fart och massor av aktiviteter. Jag har själv varit med hela resan och vet vilken entusiasm det har funnits i styrelse och bland medlemmar. Men vi lyckades aldrig få hand om regeln och vi blev aldrig klassförbund. Däremot skapade vi ett nytt vitaliserat kanotseglande och var först med Kanotseglarcupen, Kanotseglarraiden och en fungerande hemsida med nyheter hela tiden. Kanske kan vi hoppas att det har haft sitt värde i det långa loppet.

En annan väg är att ta nya tag och försöka få fart på verksamheten igen. Då behövs det reaktioner och diskussioner! Kanske har det här fått dig att fundera lite kring vad du tycker att vi ska göra? Kanske känner du dig manad att delta mer framöver. Eller inte? På årsmötet kommer vi garanterat att ta upp det här som en viktig fråga för framtiden!

MVH//Claes Ander