Årets Kanotseglarvecka bjöd på härlig segling i Stockholms yttersta skärgård. Sol, varmt och bra vind mest hela tiden. Men ett tag blåste det för mycket och vi fick söka lä under Fredlarna. Lennart Granats lilla fina vindmätare visade på stadiga 11 m/s och 14 i byarna - lite för bra, så vi stannade över natten. Det var inte helt fel, se bara vilken tjusig solnedgång vi fick.

Men för att ta det från början. Allt startade på Verkarna där gänget samlades. Utsegling mot Möja, där jag själv mötte ute på Möja Söderfjärd. Några grabbar fick ge sig av tidsnöd och andra skäl efter en tur upp till norra Granholmen (bättre planering nästa år!). Men resten av gänget seglade vidare efter övernattning, först mot Gillöga där vi låg över natt i en nyupptäckt kanotvik, sedan mot Fredlarna.

Fint glid i laber bris, men det skulle bli mer vind. Robban njuter.

Det blev allt mer vind under eftermiddagen och vi tyckte att det var lagom att söka lä vid Fredlarna. Då blåste det rätt bra  men vi låg OK på sydsidan av ett skär och hade det lugnt och fint.

Gult och lite slemmigt - just det - algblomning. Vi måste få slut på övergödningen i Östersjön!

Kvällen fördrevs med upptäcktsfärd i ren Robinson Crusoe-tradition. Hur fixar man en flotte egentligen? Utan rep, finns det något att tvinna här? En kul mental övning i överlevandets konst. Vi testade att tvinna strandgräs (Graesus Vulgaris) med viss framgång.  Lennart räknade ut att det skulle ta en månad att fixa nödvändig tamp. Robban och jag höll med och letade repstumpar...

Se sån' stil han har. Lennart Granat pressar sin Elita maximalt. Och fint går det.

Morgonen kom med lugnare väder. Vi drog direkt, siktet inställt på att försöka hinna ut till Skarv så snabbt som möjligt. SMHI förvarnade om väderombytet -  kantring mot SV vilket skulle innebära en riktigt lång hemsegling. Vid middagstid siktade vi Bodskäret på Skarv. En timme senare låg vi väl förtöjda vid den mytomspunna lilla ön, eller skäret kanske man ska säga. Det är inte stort - men där finns en liten bassäng lagom för 4-5 segelkanoter...

Rast och vila.

Skarvs Bodskär är litet men stämningsfullt. Här låg uppåt hundra fiskare åt gången på höstfisket efter strömming vid förra sekelskiftet. Då fanns det fanns små bodar att bo i. Det var ett litet samhälle någon månad varje år. Man rodde ner till Svenska Högarna på lördagen för att dansa med fyrvaktarna. Det är sex distans SSV... Sten Rinaldos "Vägen till Skarv" kan rekommenderas för den som är sugen på lite kulturhistoria kring den här skärgården.

och då skrek radioreportern "och där for negern i kanvaaasen!" Jisses vilka reportage!

Vi hade tur med väder och sjö - vi kunde både angöra och lämna Skarv efter välförättad rundvandring (klaras lätt på 20 min). Här finns fina gamla hällristningar (alla fördrev tiden efter saltning och rensning av näten med att hugga i sten) och mycket horisont att beskåda. I öster finns det ingenting, ingenting och så Finland, eller om det är Estland...

...det var som...säger du det...

Lunchmacka, siesta (alldeles för kort) och så iväg. På vägen in mot In-Fredlarna skymtar jag Rinaldos stuga på Hamnskär. Men det ser tomt ut. Hade varit kul att träffa Magdalena igen. Det är Rinaldos dotter som bor här ute delar av sommaren. En sen kväll för flera år sedan kom jag inseglande i lilla viken och blev inbjuden i stugan. Vilken värme och glädje. De berättade om ön och Rinaldos liv här. Ett fint minne. Jag hade en flaska vin undanlagd för återseendet men det får bli en annan gång.

Sent och mysigt på Tistronskär.Skyddad vik. Lugnt. Lite mygg, men va fan...

Nordvästen ligger på. Natta faller. Lugnt på läsidan.

Vi hade bra vind och det gick snabbt västerut. Vi funderade på Kallskär eller Rödkobbarna men det blev till sist Tistronskären innanför Roskär. Vilken fin liten vik vi tog oss in till! Alldeles som gjort för kanotseglare - grunt och skyddat från alla vindar.

Kaffe o macka. Snart iväg. SMHI lovar NV under dan' sedan vrid mot SV. Måste utnyttja morgontimmarna...

En klassisk pose. Lennart arrangerade och pallade upp kameran som skötte sig själv. Det slutliga beviset på att vi nådde fram - alla känner ju igen röset på Bodskäret.

Grillat, gemensamt käk, lite av varje och lite vin. Alla mår bra och snacket tar aldrig slut. Tack grabbar, sommarens lilla pärla går mot sitt slut. Ytterligare en fin segling och efter en vecka är vi tillbaka där vi började.

MVH//C